Voltaire sa så här: "Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt"
Jag har en "modell" som utnyttjar det "sunda förnuftet" och utgår ifrån den situation man önskar förändra.
Min roll blir "katalytisk", då jag startar en process och underhåller den.
Jag menar att ett "läktarperspektiv" är "statiskt", så jag använder "helikopterperspektivet" istället.
Frågan: Vem vet bäst vart skon klämmer? Har ett svar som inte förvånar någon, foten.
Det är alltså där man måste börja, precis där "problemet" är.
Metoder där man skapar en "ultimat" lösning och därifrån försöker förändra nuet, tycker jag bevisats tillräckligt vara en "usel" lösning.
Att de "nya lösningarna" per automatik verkar generera nya problem, går att förebygga.
Tage Danielsson sade på ett skämtsamt sätt: "Tänk att ha som rättesnöre, att alltid tänka efter före" - Vilket bara visar att humor det är allvarliga saker, det ska man inte skämta om!
Min modell utgår från den situation man önskar förändra, med hänsyn till de förutsättningar som finns. För de finns faktiskt precis ijämter det som upplevs som problem!